Jag får aldrig nog

Nu har luckorna från Mälarkök kommit – och vi har redan hunnit testa vilka beslag vi vill ha – det blir de tjusiga i mässing. Det framkallar den lyxiga men ändå gedigna känsla som jag vill åt och det är perfekt för att bryta av mot det vita och det mörkt gråa. Blir de fläckiga så får vi väl torka av dem helt enkelt! Svårare än så behöver det ju faktiskt inte bli.

Det kommer mera!
Som vanligt när jag drar igång ett nytt projekt så är jag kanske inte bäst i världen på att avgränsa det. Planen var ju som sagt bara att göra vid luckorna och sätta in en köksö. Men nu när vi var inne på Mälarköks hemsida så inser jag att det finns en hel del annat vi skulle kunna förändra i köket också. Med de nya luckorna känns det nästan lite fånigt att behålla den gamla trista bänkskivan med laminat som i ärlighetens namn faktiskt håller på att släppa i hörnen på sina ställen. Ser inte bra ut!

Spegel, spegel på väggen där
Och det lär nog landa i en diskbänk i rostfritt stål som speglar hela resten av köket och ger rummet en illusion av att vara större än det egentligen är. Jag älskar såna smarta lösningar! Det lät inte som att det skulle bli särskilt dyrt heller. Nu är vårt kök inte precis litet idag men det kan väl inte skada med lite mer, om än inbillad, yta. Jag hoppas och tror att min man håller med mig om dessa tankar!

Viktiga detaljer i inredningen
Jag skrev ju i ett tidigare inlägg här på bloggen om min mans dröm om att skaffa oss en gammal hederlig gasplatta som så väldigt påminner honom om hans barndom hemma i Göteborg – i stadsdelen Majorna för att vara mer exakt – och hur han alltid velat ha en bra gasplatta. Han hävdar att han lagar absolut bäst på en sådan och i så fall ska väl inte jag vara den som är den. Men i och med den plattan så kom vi fram till att vi därför lär skaffa oss en till fläkt att ha ovanför köksön där plattan ska vara. Jag pratade med en ventilationsfirma och de hade rätt många smarta lösningsförslag för att kunna fixa den detaljen! Så himla skönt. Annars hade vi dött stekos-döden här hemma varje gång det ska wokas. Och det är väl inte riktigt värt det – hur god och härligt krispig maten än råkar bli!